carlen.blogg.se

Jag gick ut igår kväll för att köpa snus, tog en annan väg för jag ville ha lite luft.. Istället fick jag något annat. Möte en aktiv människa med en spliff i handen, Han såg lika paj ut som vanligt, Han förklarade att han hade trillat tillbaka igen. Och allt runt omkring blivit påverkat. Försökte förklara att det inte går att sluta om man inte vill, Inte säkert att man kan det själv heller.. Han skrattade och lät förnekelsen ta över. Han vet bättre men okapabel att ta sig ur det själv.. Föreslog en avgiftning. Det behövde han inte heller, han skulle klara sig själv. Han skrattade igen och med en dödblick och en krypande personlighet. Vågade knappt titta på mig.. Gick han iväg.

Fan vad glad jag är att slippa känna mig som honom, vet inte hur han känner sig. Vet bara hur det var för mig.. Och varje dag är ett mirakel. Livet på livets villkor. Det är nödvändigtvis inte lätt, men behövligt! 
Bara hoppas att han hittar sig själv igen och börjar må bättre.. Livet är grönare på andra sidan!